Varför börjar man alltid ifrågasätta sig själv? Jag är verkligen expert på att göra det när saker inte går som jag vill. Blir alltid en massa vad, hur, varför? Måste försöka att inte se ner på mig själv efter minsta lilla misslyckande..
Det är svårt att se det positiva när allting bara känns negativt. Jag ljuger ju egentligen om jag säger att jag är olycklig just nu, det är jag inte. Jag trivs med mitt liv just nu, men jag trivs inte med mig själv.. Jag behöver ge mig själv en kick, en kick för att självförtroendet ska bli som det brukar vara.
Jag är inte mig själv just nu, men det kan ju bero på att jag blivit arbetslös och då brukar jag hamna i dessa svackor, Inte för att jag nångång varit arfbetslös längre än en månad eller två, men det är fan två månader för mycket. Just nu hoppas jag bara på att hitta något att sysselsätta mig med, känns som jag söker allt. Allt från svets-, till reseledarutbildningar, till alla tänkbara jobb som finns att söka. Kan dock inte tänka mig att jobba inom sjukvården mer, jag hatar det verkligen, aldrig mer personlig assistent!
Haft en hel fredag för mig själv, haft en massa tid att tänka, Kanske alldeles för mycket tid till det. Jag är grymt bra på att tänka när jag väl sätter igång med det...

Nu ska jag iallafall inte deppa ner mig, imorogn har jag fest och det kommer bli så jäkla kul. Livet får jag ta tagi nästa vecka. Lär förmodligen bli gymmet 5-6 dagar i veckan. Har jag ju iallafall något att göra med mitt liv.