Det känns som att jag lever i någon sorts låtsasvärld just nu, att jag måste låtsas som att allt är så jäkla bra med mig för alla. Skulle behöva någon som plockar ner mig på jorden, säger åt mig att jag inte alltid behöver vara så jäkla glad och positiv hela tiden. Varför ska jag låtsas, varför kan inte jag bara få spy galla över allt som känns skit just nu? Det får jag ju, men jag vill inte uppvisa den fasaden för alla mina nära och kära. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig eller försöka förstå mig. För hur ska nån annan kunna förstå mig när jag inte ens förstår mig själv?
Jag fattar inte varför jag hela tiden ska ställa så höga krav på mig själv, jag är väl bara mänsklig som alla andra?
Varför kan det inte bara bli som jag vill? Antagligen finns det en anledning, för att jag är så jäkla feg! Ta tag i det Angelica, kanske det löser sig i den riktningen du vill! Jag blir så arg på mig själv när jag hela tiden bara går runt och velar, jag lever ju bara en gång.
Den här låtsasvärlden som jag lever i just nu kommer inte direkt bli verklig, förr eller senare hinner verkligheten ikapp mig. Det är bara nåt jag måste inse och sen verkligen ta tag i allt som jag blir så arg på. Ingenting löser sig av sig själv, även om man många gånger hade hoppats på det. Det hjälper inte att man önskar saker när klockan slår tolv, sånt slår inte in, Det händer inte längre, Nu är det bara att ta tag i problemen om man vill att de ska lösa sig.