Ont, ont, ont. Börjar kännas som att min reumatism börjar bli en vana igen. Jag som har sluppit den så länge!! Usch, önskar ingen denna ständiga värk. Inget jag dör av, men det är jobbigt med värk. Speciellt om man är en aktiv människa som jag är som inte vill sitta inne hela dagarna. Har märkt att jag fått mest ont nu när jag tränat de senaste dagarna, träning brukade förut hjälpa mig att inte ha ont.
Tror dessutom att det kanske börjat sprida sig till lederna nu, för har haft ont i fingrar, knän och handleder under den senaste veckan också och det brukar jag inte ha. Vill inte ha ledgångsreumatism också!
Men men, jag har levt med reumatism från och till i 24 år och klarat mig, så ska väl bara fortsätta leva mitt liv och inte låta den komma ivägen.

Imorgon och på torsdag är det Svebi konferans så då är det en massa duktiga forskare och andra människor som håller föreläsningar inom idrott och forskning kring idrott. Ska bli väldigt intressant.

Inte nog med att jag har värk i kroppen så saknar jag Doris en massa nu igen. Stillade saknaden av henne en smula efter att jag varit hemma, men nu har saknaden kommit tillbaka. Men snart Angelica får du träffa henne, drygt en månad kvar! Sen blir allt så himla mycket roligare här nere, lägenhet med älsklingen, Doris här nere och ja allt känns som det kommer bli mycket roligare.


Världen utan dig hade varit grå och tråkig!