Jag fick ett helt underbart "Godmorgon" sms imorse. Blev så glad, så här såg det ut:

 
Saknar er så mycket där hemma i Luleå, han har verkligen växt. Håller till och med upp huvudet själv, känns så tråkigt att inte kunna vara med och uppleva detta. Längtar så mycket till jul, hoppas bara inte han blir jätte ledsen när han inte känner igen mig.

Det är tungt att vara så här långt bort från alla vänner, ingen nämnd ingen glömd. Men det jag saknar allra mest är att bara kunna komma över till dig Åsa och dricka kaffe och klaga på allt som är värt att klagas på, att få pussa och mysa med Wilmer, gå förbi subway och hämta en tonfiskmacka (åsa: jag åt en subwaymacka med tonfisk igår, men den smakar inte lika gott utan ditt sällskap) Jag saknar att bara kunna spendera flera timmar hos dig utan att egentligen göra nåt speciellt. Du är en av få vänner som jag verkligen vet var jag har. Och jag vet att även om vi bor 140 mil från varandra så kommer det inte kännas stelt och konstigt och träffas igen. Du är oersättlig och jag tänker på dig och Wilmer varje dag och önskar att jag kunde vara med i hans utveckling.

Emelie; jag saknar att kunna komma förbi och kolla disneyfilmer med dig och Fanny, ta en fika på mat &prat och snacka skit. Saknar dig som den otroligt ärliga människa du är, du är verkligen one of a kind! Saknar dina hundråd och dina varma kramar!

Malin; Vi har alltid lika kul tillsammans, spelar ingen roll om det är en promenad i nattdiset i Luleå eller om det är en partykväll, du betyder mycket för mig.

Alla andra, jag saknar er också! Ni vet vilka ni är!