Nostalgi
Kollade runt på gamla kort igår kväll när jag inte hade något att göra. Och kom fram till att jag verkligen saknar att bo i Luleå, kanske främst för att jag hade hela mitt liv där (Innan jag träffade Andreas). Nog för att min familj bor i Kiruna, men för mig är det nära mellan Kiruna-Luleå och man kan åka bara över en dag om man vill. Jag saknar verkligen mina vänner, nog för att jag lärt känna nya människor här, men vänner kan man aldrig ersätta.
Saknar att bara kunna fara över till Åsa, pussa lite på Wilmer och dricka kaffe och snacka massor med skit. Eller ta en ragg runt stan med Malin mitt i natten, egentligen bara för att. :) Och jag saknar Emelie och hennes tokiga liv som man aldrig har tråkigt med. Hästarna saknar jag enormt! Rida och gosa in sig hos hästarna.
Jag hoppas verkligen att livet här kan bli hälften så bra, för tror inte det kan bli lika bra, det blir iaf svårt.
Något som verkligen slog mig var att hade jag bott närmare Kiruna så hade det inte varit så bökigt att ta ner Doris hit, då hade hon kunnat åka upp de veckorna som jag skulle bort eller då jag verkligen behöver någon som kan ta hand om henne.
Jag och Emelie sommaren -08, årtiondets roligaste sommar!:)
Jag och Malin under samma sommar
Jag och Perl
att kommentera mitt inlägg :)
Det var ju tråkigt att höra, men borta bra men hemma bäst.
