Verkligheten kommer ikapp...

Har börjat inse att Malou inte kommer leva för alltid... Men jag vill inte tänka på det...

Energin är inte densamma hos gumman längre som den varit. Tycker det blivit märkbart sämre på bara några dagar och det gör mig så ledsen... Hon har funnits i tio år, vill inte tänka på den dagen hon inte finns längre..
Jag önskar jag kunde göra henne några år yngre för hon är en av de bästa hundar man kan tänka sig. Alltid så lojal och snäll. Aldrig i vägen.

Måste boka en hälsokoll till henne för hon är en hund som kommer kämpa även om hon har ont. Hon kommer göra allt för att dölja att hon har ont och jag vill inte att hon ska ha ont.. Hon ska få sluta sina dagar när hon fortfarande är någorlunda pigg. Vill inte komma ihåg henne som nåt annat än den underbara energiska golden retriver som hon är!


Malou på väg upp till kebnekaise fjällstation för tre år sedan.


Ser ut som en bäbis, men här är hon 9 år.


Så snäll, bryr sig inte att bäbisDoris sitter på henne..


Tidigare i år..

Jag vill verkligen inte att den dagen ska komma... Inte än... 

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)






»
»
»

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!